Ibland blir jag inte klok på mig själv.
Så fort jag är ensam så börjar jag tänka på massa saker som gör mig orolig, nervös och stressad. Det kan vara till exempel att jag måste söka jobb, komma på ett bra sätt att komma in på en utbildning, eller varför inte bara göra roliga saker som att resa bort någonstans och "upptäcka världen" lite mer.
Jag tänker: Vad skall det bli av mig?
Antingen är det bra att jag tänker mkt på sånthär eftersom jag borde komma fram till något inom snar framtid. Men det är också så himla jobbigt med, för efter för mkt tänk så ser min hjärna bara att det går dåligt för mig och det är då jag behöver någon brevid mig som hjälper mig att tänka på nått annat sätt och berättar hur även jag kan få en fin framtid med bra utbildning, ett fint hus, ett jobb jag trivs med och en massa historier att berätta om mitt liv som ung.
Men eftersom jag bara tänker på sånthär när jag är ensam blir det bara brunt bajs i hela hjärnan.