När jag åkte hem från jobbet idag lipade jag lite i bilen för jag visste nästan vad som stod i mitt brev från Tandsköterskeutbildningen. Reserv 58, FEMTIOÅTTA! Först började jag stortjuta och sen helt plötsligt mitt i allt satt jag med telefonen i handen o pratade med hon som har hand om utbildningen. Hon sa att 58 var ganska långt ner på listan och hon trodde inte på att jag kunde komma in. Hon sa att det jag kan göra är att jobba så jag har enligt timmar jobbat heltid i ett år inom vården + att jag kan läsa upp betygen lite.
Grejen är att om jag läser upp betygen kmr det bara bli svårare för mig att komma in på skolor eftersom när man gör det så kmr man i andrahand för folk tror att man tidigare haft IG i alla ämnen och är dum i huvvet.
Det var extra kul när Sara ringde superglad o berättade att hon blivit antagen, och vi har näst intill samma betyg, KUL!

Men det jobbigaste just nu är inte själva grejen att jag inte kom in utan mer att man måste berätta för alla som undrar att jag inte kom in, att jag misslyckades åter igen. Det är samma sak varje gång jag söker till skolor, det ända jag kom in på en gång var lärarutbilding för barn på 5 år,vrf sökte jag ens det? det är min värsta mardröm att jobba som fröken.
Nu är mitt självförtroende verkligen i botten. USCH!